En kritisk granskning av Ulf Brånells påståenden om immunförsvaret och vaccin

Det är ofta mycket underhållande att läsa vissa vaccinmotståndares diskussioner om hur vaccin och immunförsvaret interagerar. Ofta blir det en hel del fel som antagligen beror på att de inte läst sig in ordentligt på ämnet, kanske för deras ideologiska motstånd mot vaccin förhindrar dem från att förstå den vetenskapliga bakgrunden.

Låt oss ta ett titt på ett faktiskt exempel: Linda Karlströms antivaccinblogg publicerade nyss en artikel av Ulf Brånell om vacciners påverkan. Han säger sig vara en biopat (ytterligare en av de många medicinskt ogiltiga fusktitlar som folk som vill låtsas vara läkare använder sig av) och driver en alternativmedicinsk klinik där han behandlar patienter. Han accepterar inte att bakterier och virus kan orsaka sjukdomar och han anser att akuta sjukdomar är ”i själva verket av tecken på att kroppen med kraft försöker skydda sig mot och läka skador – fysiska skador, förgiftningar, trauman”.

Detta borde räcka för att förkasta föreställningen om att Ulf Brånell verkligen skulle ha en ”grundlig vetenskaplig utbildning” som Karlströms verkar tro.

Här följer en kritik av Brånells artikel.

1. Vinterkräksjukan och det inneboende immunförsvaret

Brånell pratar om en studie som publicerades i tidskriften Science år 2003, men ger aldrig någon referens:

Vetenskapsradion rapporterade flera gånger under vecka 9, 2003 om en artikel i Science, där caliciviruset (vinterkräksjukan) studerats på möss – eller rättare sagt, mössens reaktion på viruset studerades. De frågor man ställt sig är bland annat varför detta virus inte tycks ge någon immunitet – man kan insjukna flera gånger i snabb följd, och kroppen tycks inte bilda några antikroppar mot det.

Den artikel som hänvisas till är antagligen:

Karst, S. M., Wobus, C. E., Lay, M., Davidson, J., & Virgin, H. W. (2003). STAT1-Dependent Innate Immunity to a Norwalk-Like Virus. Science, 299(5612), 1575-1578.

Enkelt förklarat så visar studien att komponenter i det inneboende immunförsvaret är viktiga för kroppens försvar mot ett virus som är närbesläktat med det virus som orsakar vinterkräksjukan hos människan.

2. Varför kan man bli sjuk i vinterkräksjukan igen?

Hur som helst, man kan bli återinfekterad i vinterkräksjukan. Varför är det så? Detta diskuterade aldrig studien i fråga, men en översikt av Donaldson et. al. (2010), publicerad i Nature Reviews Microbiology, pekar på att det kan handla om ett antal samverkande faktorer:

  • Många olika varianter: det finns en del olika varianter, så immunitet mot en medför inte automatisk lika bra skydd mot en annan.
  • Antigendrift: en population som är motståndskraftig mot en variant kan bidra till en miljö där andra varianter ”väljs” (selekteras) fram.
  • Hög mutationshastighet: viruset som orsakar vinterkräksjukan hos människan är ett RNA virus. RNA är mindre stabilt än DNA och därför har högre mutationshastighet. Ju mindre likt nya virusvarianter är till det som kroppen redan är motståndskraftig, desto mindre skyddad är man från tidigare infektioner.
  • Receptorbyte: olika varianter av viruset binder till olika s.k. HBGA receptorer (det finns flera olika sådana i populationen).
  • Ursprunglig antigenisk synd (”original antigenic sin”): fenomenet där kroppen hellre använder ett minnesförsvar mot ett smittoämne (patogen) den tidigare stött på istället för att lägga ner tid och energi på att starta ett nytt, ursprungligt, immunförsvar. Dock kan epitoper på proteiner hos den nya varianten vara tillräckligt annorlunda, så minnessvaret har lägre bindningsstyrka (affinitet) mot den nya varianten än mot den gamla. Antikroppar som är effektiva mot en variant kan vara mindre effektiva mot en annan.

Det är så att immuniteten är mestadels mot den specifika varianten som man blev sjuk i och att ett inneboende immunförsvar ofta räcker. Det innebär också att tesen i Brånells artikel, viruset som orsakar vinterkräksjukan inte ger immunitet, är felaktig.

3. Kroppens virusförsvar

Brånells hävdar att vetenskapare anser att det adaptiva immunförsvaret var det främsta formen av virusförsvar. Detta är fel.

Det stämmer att komponenter i det adaptiva immunförsvaret, som t. ex. cytotoxiska T celler (dödar virusinfekterade kroppsegna celler) och antikroppar (kan blockera virus från att komma in i cellen) är viktiga, men det har varit känt länge att flertalet komponenter i det inneboende immunförsvaret som t. ex. utsöndringen av interferoner (hämnar infektion av celler) och så kallade naturliga mördarceller (som också dödar virusinfekterade celler) också spelar en avgörande roll. Även epitelbarriärer som Brånell menar är en del i kroppens virusförsvar är en del av det inneboende immunförsvaret.

4. En strid ström av felaktigheter…

Kroppens försvar mot virus utgörs av olika barriärer, dels ett snabbverkande och dels ett långsamt verkande försvar. Det långsamt verkande immunförsvaret aktiveras först då det snabbverkande försvaret misslyckats, eller varit för svagt. Förekomsten av antikroppar i blodet utgör så småningom ett tecken på att det långsamt verkande försvaret trätt i funktion.

Nej, det inneboende immunförsvaret behöver inte misslyckas för att det adaptiva immunförsvaret ska aktiveras. Förhållandevis omgående efter en infektion så plockar dendritiska celler upp hela eller delar av patogenen i fråga och presenterar peptider från denna till T hjälparceller i lymfkörtlarna.

Genom en komplex process så börjar det adaptiva immunförsvaret mot denna specifika patogen genereras . Men detta tar tid. Det är alltså inte så att kroppen väntar med att börja aktivera det adaptiva immunförsvaret för att se om det inneboende misslyckas eller varit för svagt.

Om man försvagar det snabbverkande immunförsvaret ökar alltså sannolikheten för att kroppen istället måste tillgripa det långsamt verkande. Detta kan senare påvisas genom antikroppar i blodet.

Tvärt om så krävs det inneboende immunförsvaret för att kunna generera ett adaptivt immunförsvar. Dessa porträtteras ofta som oberoende, men de är högst sammanlänkande. Det inneboende immunförsvaret aktiverar det adaptiva, och det adaptiva förstärker det inneboende.

Brånell menar då att detta starkt bekräftar vaccinmotståndarnas påståenden. Inget kunde vara mer fel.

… många människor utan påvisbara antikroppar i blodet ändå kan uppvisa praktisk immunitet vid epidemier och inte bli smittade eller sjuka.

Detta beror på att inneboende immunförsvaret räcker för att döda av patogenen, eller för att de är skyddade genom flockimmunitet.

… många människor ändå insjuknar allvarligt vid epidemier trots gott om antikroppar i blodet.

Detta beror på att dessa antikroppar inte är tillräckligt specifika för just den variant de blev infekterade av. Se ovan.

… vaccinerade ofta drabbas av ”atypiska” infektioner som inte följer den välkända sjukdomsbilden.

Nej, detta är helt förvirrat. Vad som antagligen syftas på är ”atypisk mässling”. Förr så använde man ett inaktiverat mässlingsvaccin. Eftersom det inte var ett försvagat vaccin så var det inte lika bra på att generera ett skyddande immunförsvar.

Det fanns alltså en del människor som kunde få mässling trots att de var vaccinerade. Dessa fall definierades som ”atypisk mässling”.

… vacciner har osäkra effekter vad gäller immunisering och omfattar dramatiska risker för allvarliga skador.

Inget i artikeln som han hävdar till stödjer denna tes, tvärt om är vacciner bland de mest väl studerade läkemedelsprodukter som finns. De har oftast en mycket hög effektivitet och få av biverkningarna är allvarliga och de allvarligaste är mycket sällsynta.

5. Ingredienser i vaccin

Vi finner här också förklaringen till att vaccintillverkare så gärna spetsar sina virusdekokter med starka gifter – kvicksilver, formaldehyd, aluminium m.m. Sådana gifter torde nämligen när de insprutas i blodet kraftigt försvaga det snabbverkande och ospecifika immunförsvaret och därigenom ”öka antikroppssvaret” som man så förskönande brukar uttrycka saken. Det innebär att när gifterna brutit ned kroppens första försvarsbarriär måste den andra försvarsbarriären träda in, och det är då antikroppar bildas.

Många studier har funnit att thimerosal (ej samma sak som kvicksilver) var ofarligt i de doser som gavs, formaldehyd är en nödvändigt metabolit som finns naturligt i kroppen i högre koncentrationer.

Aluminiumsalter (ej samma sak som aluminium i sig själv) har använts i 70 år utan problem och kan i de flesta patienter som värst orsaka saker som exempelvis rodnad.

Om vi tar aluminiumsalter som exempel så används dessa som så kallade adjuvanter för att förstärka immunförsvarets reaktion. De gör att dendritiska celler (brukar ofta betraktas som en del av det inneboende försvaret) till exempel ackumuleras och aktiveras vid injektionsstället och stimulerar de att uttrycka vissa molekyler som förstärker deras biologiska funktioner. Så dessa försvagar absolut inte det inneboende försvaret.

6. Missförstånd kring det inneboende immunförsvaret

Den så kallade vaccinforskningen som bedrivits under det senaste århundradet kännetecknas alltså närmast av total blindhet. All uppmärksamhet har koncentrerats på laboratorietester av ”antikroppssvaret” medan vaccinernas effekt på andra delar av immunförsvaret, och på kroppens totalhälsa och motståndskraft lämnats helt utanför.

Detta beror på att det inneboende immunförsvaret inte har något minne. Så det går helt enkelt inte att göra vacciner för att det inneboende immunförsvaret i sig. Vacciners påverkan på kroppens hälsa har inte lämnats utanför. Tvärt om har tusentals tester gjorts på vacciners effektivitet, långsiktig effekt och eventuella biverkningar. Låt oss upprepa detta återigen, de är bland de mest väl studerade medicinska produkter som finns.

7. Populationsimmunitet

Låt oss fördjupa oss lite extra i myten om den så kallade härdimmuniteten, det vill säga att när den vaccinförmedlade ”immuniteten” i en befokning ligger över en viss procentandel, så skyddas även de ”icke-immuniserade” så att epidemier kan undvikas.

Det finns inget som heter ”härdimmunitet”. antagligen syftar Brånell på flockimmunitet (även kallat populationsimmunitet eller, från engelskan ”heard immunity”).

Det är också en bristfällig beskrivning. Flockimmunitet handlar om att när tillräckligt många individer i en population är immuna eller på annat sätt motståndskraftiga mot en sjukdomsalstrande organism så kommer det ett tillfälle då det genomsnittliga antalet nya infektioner en infekterad person ger upphov till minskar till under ett. Då avtar spridningen. Det beror på att de flesta människorna omkring en infekterad person inte kan föra den vidare.

Detta är knappast en myt.

De procenttal man räknar fram antar att de som inte är vaccinerade eller motståndskraftiga är slumpmässigt spridda. Men vi vet att vaccinvägrare tenderar att klustra sig. Vissa städer eller skolor har mycket lägre vaccinationstäckning än andra, så även med en hög nationell andel vaccinerade så kan denna andel vara lägre i vissa lokala områden, vilket öppnar upp för epidemier i dessa områden (se till exempel mässlingsutbrottet i Järna under 2012).

Låt oss titta på vad Brånell anser om flockimmunitet.

Men är det verkligen så att mässlingsvirus endast sprids av och mellan 18-månaders barn? Och är det endast insjuknade personer som kan sprida viruset? Och kan viruset överhuvudtaget dö eller dö ut? Svaret på alla dessa frågor är nej.

Nej, vaccinationsfrekvensen i ett samhälle räknas ut från alla individer, oavsett ålder. Det är därför halmgubben att vetenskapssamhället tror att mässling endast sprids mellan unga barn. Mässling räknas som en barnsjukdom för att man blir infekterad tidigt i livet när mässlingen är endemisk på grund av dess smittsamhet.

Givetvis kan alla åldersgrupper i teorin bli infekterade. Ingen har hävdat något annat.

Beroende på vilket virus som diskuteras så kan immuna människor vara bärare av viruset. Men dessa sprider det betydligt mindre än infekterade människor.

Virus kan dö ut. Mänskligheten har utrotat två virus, nämligen smittkoppor och boskapspest (som trots namnet orsakas av en släkting till mässlingsviruset). Försök att utrota mässling pågår, men har inte helt lyckats än bland annat på grund av vaccinmotståndarnas aktioner. Det blir därför lite tragiskt (och tragikomiskt) när vaccinmotståndare pekar på att mässling inte ännu utrotats.

Tanken att virus dör ut om de inte ständigt har nya levande barn att smitta, är alltså mer eller mindre befängd. Det som redan är dött kan inte dö

När media lite slarvigt pratar om att virus är dött eller avdödat så menar de egentligen ”inaktiverat” (alltså kan inte längre orsaka sjukdom). Detta är bara ett sätt att enkelt förklara vad ”inaktiverat” betyder.

Det finns vissa ställen virus kan undgå att bli inaktiverade, men generellt kan man säga att virus på kläder och andra ytor runt omkring där det är förhållandevis öppet bryts ner efter ett tag av enzymer som förekommer naturligt i miljön.

8. Hannah Polling-fallet

Under denna vår har den amerikanska administrationen i fallet Hannah Poling tvingats erkänna att MPR-vaccinet orsakat autism, trots alla tidigare försäkringar om vaccinets totala oskyldighet. Den mer precisa mekanism– så kallad mitokondriell dysfunktion – som tänktes garantera fallets absoluta undantagskaraktär har därefter snabbt visats kunna gälla en stor del av de barn som vaccineras.

Här har Brånell (återigen) helt fel.

Processen skedde i en särskilt rättegång där bevisbördan är förhållandevis låg (vetenskapligt sett), det räcker att visa att det skulle kunna ha varit så att det problem som barnet uppvisar är en vaccinbiverkning. Man behöver alltså inte demonstrera detta bortom rimligt tvivel.

Denna rättegång (VICP) etablerades för att ge de barn som faktiskt drabbades av vaccinbiverkningar snabba och rättvisa domar. Tidigare fick de tampas med läkemedelsbolagen som hade råd att anlita en armé av advokater och förhala. Paul Offit (2008) förklarar (min förstärkning):

After the Polings’ press conference, Julie Gerberding, director of the Centers for Disease Control and Prevention, responded to their claims that vaccines had caused their daughter’s autism. “Let me be very clear that the government has made absolutely no statement . . . indicating that vaccines are a cause of autism,” she said.

Det fanns tre vetenskapliga brister i detta specifika domslut:

First, whereas it is clear that natural infections can exacerbate symptoms of encephalopathy in patients with mitochondrial enzyme deficiencies, no clear evidence exists that vaccines cause similar exacerbations. Indeed, because children with such deficiencies are particularly susceptible to infections, it is recommended that they receive all vaccines.

Second, the belief that the administration of multiple vaccines can overwhelm or weaken the immune system of a susceptible child is at variance with the number of immunologic components contained in modern vaccines. A century ago, children received one vaccine, smallpox, which contained about 200 structural and nonstructural viral proteins. Today, thanks to advances in protein purification and recombinant DNA technology, the 14 vaccines given to young children contain a total of about 150 immunologic components.3

Third, although experts testifying on behalf of the Polings could reasonably argue that development of fever and a varicella-vaccine rash after the administration of nine vaccines was enough to stress a child with mitochondrial enzyme deficiency, Hannah had other immunologic challenges that were not related to vaccines. She had frequent episodes of fever and otitis media, eventually necessitating placement of bilateral polyethylene tubes. Nor is such a medical history unusual. Children typically have four to six febrile illnesses each year during their first few years of life4; vaccines are a minuscule contributor to this antigenic challenge.

Fourth, without data that clearly exonerate vaccines, it could be argued that children with mitochondrial enzyme deficiencies might have a lower risk of exacerbations if vaccines were withheld, delayed, or separated. But such changes would come at a price. Even spacing out vaccinations would increase the period during which children were susceptible to natural infections, giving a theoretical risk from vaccines priority over a known risk from vaccine-preventable diseases. These diseases aren’t merely historical: pneumococcus, varicella, and pertussis are still common in the United States. Recent measles outbreaks in California, Arizona, and Wisconsin among children whose parents had chosen not to vaccinate them show the real risks of public distrust of immunization.

(svensk översättning, via Google)

Så, för att sammanfatta:

  • Naturliga infektioner kan förvärra situationen för mitokontriell dysfunktion, men det fanns inga vetenskapliga belägg att vaccin kan göra det.
  • Den immunologiska utmaningen från multipla vaccin är försumbar jämfört med de miljarder bakterier som kroppen blir utsatt för varje dag.
  • Det finns andra trovärdiga immunologiska utmaningar som kan ha varit orsaken.
  • Den totala risken för faktorer som förvärrar situationen är mindre vid vaccination än utan.

9. Slutsatser

Flera av de påstående som Ulf Brånell lägger fram i denna artikel är antingen helt felaktiga, eller baserat på en felaktiga representationer av forskningen.

Anledningarna till att man kan bli sjuk i vinterkräksjukan igen är bland annat antigendrift, byte av receptor och ursprunglig den så kallade antigeniska synden. Det har varit länge känt att komponenter i kroppens inneboende immunförsvar (interferoner, NK celler, epitelbarriärer etc.) är viktig mot virusinfektioner. Det inneboende immunförsvaret aktiverar det adaptiva och det adaptiva är inte bara något som träder i kraft om den inneboende är försvagat. Vacciningredienser, som adjuvanter, förstärker det inneboende immunförsvaret, inget annat.

Referenser och vidare läsning

Abbas, A. K., Lichtman, A. H., & Pillai, S. (2012). Cellular and Molecular Immunology. Philadelphia: Elsevier Saunders.

Donaldson, E. F., Lindesmith, L. C., LoBue, A. D., & Baric, R. S. (2010). Viral shape-shifting: norovirus evasion of the human immune system. Nat Rev Micro, 8(3), 231-241.

Karst, S. M., Wobus, C. E., Lay, M., Davidson, J., & Virgin, H. W. (2003). STAT1-Dependent Innate Immunity to a Norwalk-Like Virus. Science, 299(5612), 1575-1578.

Murphy, K. (2012). Janeway’s Immunobiology (8th ed.). New York: Garland Science.

Offit, P. A., Quarles, J., Gerber, M. A., Hackett, C. J., Marcuse, E. K., Kollman, T. R., . . . Landry, S. (2002). Addressing Parents’ Concerns: Do Multiple Vaccines Overwhelm or Weaken the Infant’s Immune System? Pediatrics, 109(1), 124-129.

Offit, P. A., & Jew, R. K. (2003). Addressing Parents’ Concerns: Do Vaccines Contain Harmful Preservatives, Adjuvants, Additives, or Residuals? Pediatrics, 112(6), 1394-1397.

Offit, P. A. (2008). Vaccines and Autism Revisited — The Hannah Poling Case. New England Journal of Medicine, 358(20), 2089-2091.

About Emil Karlsson

Debunker of pseudoscience.

Posted on 2012/04/18, in Vetenskap and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: